Vilken underbar födelsedagsmorgon, redan har min ena syster ringt och sjungit för mig och en massa härliga gratulationer på FB. Min andra syster kom till mig igår kväll på kolonin med en underbar sallad och trevligt umgänge. En härlig vårkväll, varm, solig och bara så fantastisk som en sån kan vara!

När jag väntade på henne så gick jag där på kolonin och njöt i fulla drag av att mitt otroligt fina Japanska tankerum snart är färdigt.

Piprankan, Klätterhortensian, Bokharabindan, Rosen och Humlen ska börja växa och täcka väggar och tak. Jag pyntade även med ett av mig gjutet betongfat, det ska vara ett stilleben med vatten och en fusknäckros i att vila ögonen på.

Där ska också stå ett kärl med med en solcellsdriven sak som gör en liten fontän. Vatten är gott för både öga och gom. 

Där på FB läser jag också ett inlägg från Ladenberg nutrition om vikten av cocosolja och vad man kan använda den till, det är fantastiskt mycket och till väldigt bra saker, bl a till solskydd och som en inflammationsdämpare:

http://ladenberg.se/darfor-ska-du-anvanda-kokosolja-varje-dag/

läs den gärna, hon är bra på mycket, bl a cocosolja och bra mat.

Jag tänkte att jag ska berätta hur det kom sig att jag valde det namnet jag gjorde på min blogg, 7minuterforenskit. Det har hängt med i många år, ända sen en mycket god vän till mig, som då arbetade inom hemtjänsten, frustrerad berättade för mig om ett av dagens uppdrag, ett "dubbelbesök" hos en äldre dam. Hur ska det här gå till Mette? sa hon, min fina vän med det stora hjärtat.

På schemat var det avsatt 7 minuter, exakt kl 12.00 - 12.07, för den äldre damen, en dam som var helt rullstolsburen och inget själv kunde göra med kläder och annat.

De skulle alltså in på toaletten med henne i rullstol, sig själva som var 2, få av henne kläderna, sätta damen på toaletten, låta henne bajsa i "lugn och ro", torka rumpan, få på kläderna och placera henne i rullstolen igen.

Detta på 7 minuter! och så undrar man över att gamla människor blir förstoppade?

Vem kan skita på beställning klockan 12, vem kan skita med 2 som väntar utanför dörren? är man dessutom inpräntad som sk brukare med att de alltid har så bråttom som de har, då blir det en fysisk omöjlighet.

Jag skulle få iaf förstoppning för mindre och troligen chefen som hade beslutat om idiotin, också.

Att jag använder den rubriken är min protest mot hur både vård, hemtjänst och samhället i stort har blivit, att det är så  här vi ser på våra medmänniskor, våra äldre, de som har slitit rätt ordentligt för det vi andra har idag.

Jag som har arbetat inom både vård och hemtjänst kan se skillnaderna. Vi slet också hårt men inom hemtjänsten fanns tid att bete sig trevligt, vara lugn och trygg. Man kunde handla, laga mat och ta sig en pratstund över en kopp kaffe. Oftast var vi den enda kontakten de hade under veckan.

Det är idag så kärlekslöst att hjärtat kan brista. Personalen lider säkert, då de förstås vill ge det bästa av sig själva, till dem de arbetar hos.

Då, när min vän berättade om det här, då föddes min rubrik som jag visste att, någon gång ska jag använda den till något och nu blev det till bloggen.

Nu ska jag njuta av att fira födelsedag med bl a en god lunch på vårt härliga ställe vid sjön, Djulö Herrgård, strax söder om Katrineholm. Jag hoppas på att det, återigen, ska finnas deras paradrätt, lax och dillstuvad potatis, den maten är en glädje för både mage och hjärna. Kanske får vi en   till efterrätt. Hurraaaaa!

Läste den här idag på IfAs sida, den förkortningen står för Intresseföreningen för Assistansberättigade och Tackolov för dem, de är verkligen en nagel i ögat på beslutsfattarna och andra som har med assistansfrågor att göra.

Handläggare och politiker som tror att de har rätt att stampa på människor istf att kärleksfullt ordna så att alla som har behov av hjälp och stöd, ska få den.

I Katrineholm har vi något som politikerna kallar för, och har beslutat om, en Värdegrund. Den ska läsas och följas av alla som arbetar inom kommunens vård- och omsorg. Floskler och falska ord har aldrig legat för mig.

Om den följdes skulle alla ha rätt till ett gott och värdigt liv. Så görs inte, är min bestämda åsikt. Då riktar jag mig först och främst till politiker och handläggare. Av egen smärtsam erfarenhet vet jag att det finns en och annan bland fotfolket också, men det lämnar jag därhän just nu.

Men! läs nu vad de skriver om - mycket intressant - och helt förfärligt lågt. Skämmes bör dom, som en väninna till mig skulle uttrycka det

http://www.sydsvenskan.se/skane/hemligt-vardprojekt-ska-avsloja-simulanter/

Min syster har i flera år sagt - berätta Din historia för andra! Jag har tänkt - hur intressant kan den vara i ett flöde av allt som går att läsa?

Men för att ingen mer ska behöva gå igenom det jag har gjort så väljer jag att berätta.

Jag kommer också att skriva om min underbara koloniträdgård, om Assistansfrågor och Lss och om godtyckligheter i den världen, om hjälpmedel för funktionshindrade. Om bidrag man kan få och bör söka om man är berättigad, vilket inte alla gör. Bemötandefrågor intresserar mig också, det och mycket annat.  

Jag säger inte att jag kan allt, men mycket vet jag och allt jag skriver kommer från mina personliga erfarenheter. Är jag osäker så säger jag det. Ibland spekulerar jag - då kan jag få svar på de mest överraskande sätt, som t ex hur jag äntligen fick fatt i just den här doktorn, honom jag så väl behövde   

I tisdags besökte jag alltså läkaren, den som för första gången på över 40 år var den doktor som skulle lyssna och tro på mig. Med självklarhet och glädje i rösten berättade han hur vi ska läka min nu ganska trasiga Sköldkörtel, Ssk kallad i fortsättningen.

Han droppade en droppe jod på min arm för att se - hur står det till med jod-produktionen i min kropp? Den försvann på 2,5 timme, jag har alltså inte tillräckligt med jod. Ingen har tidigare kontrollerat det, det så viktiga för kroppen.

Jag började gråta redan där och tänkte - Äntligen! som jag har bönat, bett och förklarat för diverse doktorer, de som inte ens besitter den kunskap de borde ha då så många är drabbade och lider helt i onödan. Jag tror att jag har läst en siffra på att Levaxin är den 3e vanligaste av mediciner man i Sverige skriver ut!

Många är de patienter som har fått anti-depressiva medel utskrivna för att en läkare inte kan avläsa provresultat och oändligt mycket mer som de har blivit utsatta för med följder bl a som sjukskrivningar och i värsta fall död, det är för jävligt och naturligtvis inte acceptabelt. 

Den ska ordna med mycket den lilla saken där i halsen, den styr stora hormongrupper.

I mitt fall är så gott som hela listan över symptom pga en o- elr under-behandlad Ssk, uppfylld och det med råge.

Förrförra torsdagen sa en specialist, en endokrinolog, till mig att jag är fullt frisk och att jag ska fortsätta även nu utan Levaxin, den medicinering han stoppade strax före jul.

Jag trodde lika lite på honom som andra läkare jag under livet har träffat, men jag gjorde som han sa - under några månader.

Idag började jag med Levaxin igen och ska nu också lägga till T3. Att många inte tar upp T3 pga olika orsaker, det undersöker man inte heller inom sjuk(vården).

Är man/har varit, det vi kallar utbränd så behöver man läka binjurarna först, om de är drabbade, för att medicinen ska verka.

Jag själv har ff har alla symptom kvar och mår inte alls bra. Han, som de flesta andra, kan inte avläsa proverna TSH, T3 och T4. Temperaturkurvor trodde han inte på, jodprov tog han inte ens och mycket annat han skulle ha varit uppmärksam på, typ kalkhalten i kroppen min.

Nu har jag alltså äntligen hittat en doktor som kan. Han bekräftade att Levaxinet ska in igen, i mycket högre dos än förut. T3 ska läggas till och en hel del annat, bl a mineraler och vitaminer, som saknas i mig. Något jag frågat min husläkare och andra läkare om i flera år och ingen har lyssnat. "Det är för dyrt att ta prover" kan de säga. Hur "dyrt" är det med en patient som lider?

Det har fått allvarliga följder för mig! Mitt liv har präglats av reumatism, min sort heter Psoriasis Artrith. En sån sjukdom kan smula sönder en led till intet på en månad och det gör ont det. Varje vaken minut har jag levt med stora smärtor, mina leder är inte till så mycket nytta för mig. Nya proteser har satts in, med mer elr mindre bra resultat. 

Ländryggsont kan också höra ihop med en underbehandlad Ssk, han hjälpte mig även med det. Han behandlar bäckendysfunktion som han kallar det och peppar, peppar - jag tror att det ska hjälpa mig från de förlamande smärtor jag har i ryggen fr en sk Spinal Stenos, vilket jag inte heller helt har trott på.

Jag själv har alltid undrat hur 11 ordentliga landningar på svanskotan har skadat mig?

Tackolov har jag sagt NejNej till operation av ryggen då jag har undrat över hur den ska läka på annat sätt.  

Dessutom så hittade han i mina prover det som säger att det är fel på någon, elr flera, av mina Bisköldkörtlar - de som styr kalkproduktionen i kroppen.

Det var därför jag var tvungen att stanna bilen på vägen hem och skrika och gråta i vanmakt över att inte ha blivit hörd, det här är ännu en diagnos och som, om den inte opereras, kan leda till döden.

Hur ointresserad får en läkare vara? På en vecka gick jag från att vara fullt frisk till att få ännu en allvarlig diagnos.

Jag ska förtydliga, jag är inte på något sätt intresserad av en enda diagnos till, den kom som en total överraskning. Min tanke, sen den första dagen jag blev sjuk vid ca 18 års ålder, har alltid varit - hur ska jag bli frisk?

Hur länge hade Ssk:en varit ett problem i min kropp? troligen är det medfött. Jag som alltid sagt, jag slutade att växa när jag var 13, mina föräldrar var också korta så hur skulle jag veta? Men signalen kanske borde ha gått fram hos en doktor?

Nu finns det bara en väg och det är att bli frisk - det är banne mig på tiden!

Jag börjar tro att det här inlägget är för långt........jag fortsätter en annan dag, jag behöver lite trädgård nu   

Jag vill också bara säga - jag svarar gärna på trevliga, sakliga och seriösa frågor i den mån tiden räcker till - men trädgården är mitt Prio1 nu och t o m ca oktober så det kan ta lite tid, men jag ska absolut göra så gott jag kan